Världen håller återigen andan när spänningarna mellan Israel och Iran eskalerar , en situation som sätter marknader, regeringar och medborgare på helspänn. Möjligheten till öppet krig mellan de två länderna skapar en veritabel ekonomisk jordbävning, vars konsekvenser redan märks i viktiga sektorer, från energi till internationell handel.
De senaste dagarna har de globala aktiemarknaderna fallit kraftigt , medan oljepriset har skjutit i höjden. Dessa inledande marknadsreaktioner är bara en förspel till de potentiella ringeffekterna av en djupare och mer långvarig eskalering i hjärtat av Mellanöstern, en region som är strategiskt viktig för flödet av råvaror och handelsvägar.
En energimarknad under spänning: olje- och gasfaktorn
Varje gång instabilitet skakar Mellanöstern svarar priset på råolja med svindlande ökningar . I det aktuella fallet har Brent-råoljan stigit med mer än 13 %, den största dagliga ökningen sedan invasionen av Ukraina, och nått över 78 dollar per fat. Analytiker varnar för att priset i värsta fall kan närma sig 130 dollar per fat om Hormuzsundet blockeras eller strategiska sjövägar störs.
Nyckeln till detta larm ligger i Hormuzsundet , en smal vattenväg genom vilken ungefär 20 % av den globala oljehandeln och över 35 % av den maritima råoljehandeln passerar. Om Iran beslutar att blockera denna passage, vilket landet har föreslagit vid tidigare tillfällen, skulle den globala energiförsörjningen allvarligt äventyras, vilket skulle driva upp inte bara oljepriset utan även priset på flytande naturgas, vilket är av särskild betydelse för Europa och Asien.
Även om oljeflödet inte är helt avstängt, är hotet mot Hormuzsundet redan tillräckligt för att ge upphov till inflationsförväntningar och driva upp bränslepriserna. Samtidigt kämpar flytande naturgas från länder som Qatar också för att hitta alternativa vägar, vilket ytterligare sätter press nedåt på gaspriserna i Europa.
Marknaderna reagerar: börskrascher och en flykt till säkerhet
Nervositeten är påtaglig på de internationella finansmarknaderna . Rädsla har lett till att investerare tar ut pengar från aktier och placerar dem i traditionella säkra hamnar som statsobligationer eller guld, vars pris har stigit. Stora europeiska och amerikanska aktiebörser har tappat mark, medan energi- och försvarsaktier återhämtar sig mitt i konflikten.
Flygbolag och turistföretag bär bördan, vilket återspeglar oro över stigande bränslekostnader och störningar i flygrutter till och från Mellanöstern. Samtidigt ser oljebolag och försvarsentreprenörer prisökningar och förväntar sig högre utgifter för säkerhet och energi.
Möjligheten till ett långvarigt avbrott i sjöfarten , särskilt vid kritiska punkter som Suezkanalen eller Indiska oceanen, ökar bränslet på elden och påverkar transportpriserna och det internationella varuflödet.
Direkta effekter på inflation och ekonomisk tillväxt
Stigande olje- och gaspriser påverkar direkt den globala inflationen . De ökade bränslekostnaderna förs snabbt över på produktions- och transportkostnaderna för basvaror, vilket gör det dyrare att handla och minskar hushållens köpkraft. Vissa experter uppskattar att för varje 10 % ökning av oljepriserna kan inflationen stiga med upp till 0,4 % året därpå.
För ekonomier som är särskilt beroende av importerad energi, såsom Europeiska unionen och Japan, skulle slaget bli ännu större: utöver högre energikostnader skulle tillväxten kunna avta och risken för stagflation (hög inflation och låg tillväxt) skulle kunna uppstå – ett gammalt spöke som redan upplevdes under oljekrisen på 70-talet. Europeiska centralbanken skulle kunna tvingas höja räntorna för att begränsa prisökningen, vilket skulle komplicera återhämtningen.
I andra tillväxtmarknader, såsom Mexiko, har valutavolatiliteten ökat, med betydande fluktuationer i växelkursen mot dollarn. Detta sker samtidigt som sanktioner och restriktioner mot iransk oljeexport redan drabbar flera konsumentländer.
Leveransvägar och globala kedjor under press
De internationella leveranskedjornas bräcklighet är återigen tydlig i krisen i Mellanöstern. Utöver risken för blockader i Hormuzsundet finns det farhågor om att konflikten kan sprida sig till sjövägar som Adenviken, Suezkanalen eller områden som kontrolleras av pro-iranska grupper, vilket skulle öka logistiska kostnader och förseningar i leveranser av varor över hela världen.
Många analytiker minns pandemins erfarenheter, då störningar i kritiska leveranskedjor ledde till brist på basprodukter. Nu sår osäkerheten kring ursprung och ankomst av komponenter och råvaror återigen tvivel bland industrier och konsumenter världen över.
Centralbanker, räntor och globala utsikter
Inför detta scenario befinner sig centralbankerna vid ett svårt vägskäl . Å ena sidan kan inflationstrycket tvinga dem att sluta sänka – eller till och med höja – räntorna, vilket påverkar investeringar och konsumtion. Å andra sidan gör osäkerhet och risken för ekonomisk stagnation det olämpligt att strama åt penningpolitiken för mycket.
Experter påpekar att den amerikanska centralbanken Federal Reserve och ECB kommer att agera försiktigt och bedöma om energichocken är tillfällig eller blir ett bestående hot mot den globala tillväxten. Samtidigt reviderar IMF och internationella organisationer redan ned sina BNP-prognoser på grund av risken att konflikten kommer att vara längre än väntat.
Vem kommer ut sämst?
De hårdast drabbade kommer att vara stora oljeimportörer, flygbolag och transportsektorn . Europas, Japans och Latinamerikas ekonomier skulle få se sina energikostnader stiga och sin konkurrenskraft minska. Konsumenter och småföretag skulle också känna av effekterna av prisökningar på basvaror och tjänster.
Istället skulle energiexportörer och försvarsentreprenörer kunna gynnas inledningsvis, så länge efterfrågan på tjänster och produkter relaterade till energitrygghet och energiförsörjning kvarstår.
Möjliga vedergällningar, blockader eller attacker mot viktig infrastruktur, som sågs under 2019 med Aramcos anläggningar, skulle förvärra situationen och ytterligare öka volatiliteten på marknaderna.
Rädslan för en utdragen konflikt och störningar av handelsvägar, tillsammans med de stigande kostnaderna för råvaror, utgör en stor utmaning för den globala ekonomin , just när effekterna av tidigare kriser ännu inte har avtagit.